Att jaga hjärnspöken

Den senaste tiden fokuseras på mina hjärnspöken. Eller rättare sagt att förstå varför dom finns. 


Helgen med jarra var bara blä. Jag överväger ibland att lägga ner. 
Problemet är att problem inte finns i träning. 

Vi " diskar" oss nästan aldrig på träning heller. 

Jag vet inte hur jag ska beskriva min träning med jarra. 
Det är en känsla av dans, en känsla av lätt styrdhet och tillit, en känsla av lugn i farten. 

Det är troligtvis ingen som fattar vad jag menar med den texten. 

Men det är så de är att köra jarra på träning. 

Ett flyt, en dans som är över innan tankarna uppfattar vägarna.  
Det  finns ingen plan, ingen eftertänksamhet. Det bara flyter.  Vi bara är . 

Jag förstår inte vart mitt självförtroende tar vägen på tävling. 
Eller rättare sagt när vi tävlar individuellt . 
I lag kan vi. Där vågar jag springa. Ösa. Bara köra . 

I klass tre, jag vet inte . Varför kommer hjärnspöken ? 

Jag är inte nervös när jag går in på plan. Jag jagar inte resultat. 
Ändå så är det något negativt som dyker på som en fastkedjad dålig skugga. 

jag har provat så mycket. 

Gått Tävlingspsykologi kurser. Vilket känns mer anpassat till nervösa.  Jag har jobbat på att inte visa besvikelse, vilket hon ändå ser igenom, jag har provat att inte bry mig om resultat. Jag har provat att gå in för att vinna. 


I dags läget ja , faktiskt sen i söndags. Går hjärnan varm med tankar. 


Vi kan ju. 
Jag kan ju lite på henne
Jag kan skicka
Hon fullföljer
Dans
Dans.
Vi är ett. 
Samarbete . 
Det ser så fint ut, det känns så fint. 


Vi är oslagbara. 


"Om" 

Detta jävla om. 

Jarra , du är bäst 💞💞💞💞


Min lilla guldhund Sonic tog sm pinne i helgen. Han hade riktigt bra fart. Tyvärr ingen film på det loppet men på hans andra nollade där tiden inte riktigt räckte för en placering , ska försöka få in det på min youtube :) 

Mint och jag fortsätter vår lydnads träning och rally det går väldigt bra, :) 

Vi hörs mina vänner 






Denna berg och dalbana...

Jaha då har vi tävlat igen.. Agilityloppet fick vi lite rivningar i, vet inte varför. 


I hopploppet skiter hon fullständigt i vad jag visar och diskar sig, 

Jag står ni i valet och kvalet att stryka de tävlingar vi är anmälda på.  Det känns liksom inte roligt längre, det finns ingen anledning för oss att sitta i bilen timtals varje helg, för att diska oss i lopp efter lopp, 

Kan inte säga att jag känner mig sänkt heller egentligen utan det är   nog bara en känsla av meningslöshet liksom, vad är poängen ? 


Jag har saker jag behöver lösa på hemma plan, grundläggande saker som jag inte förstår. Jarra "diskar" sig sällan på träning, tvärt om, det ser ofta bra ut. 
Vad är det då som händer på tävling ?
Hur är jag förändrad ? 

Jag tror mycket handlar om mina känslor. 

Jag är inte nervös när jag tävlar. 
Däremot är jag 10 gånger mer självsäker när jag tränar. 
Jag vet att vi är bäst ( ja tolka rätt nu )
På tävling ja jag vet inte. Jag är så yttre påverkad, så ofokuserad . 
Jag orkar sällan vara på topp en hel tävlingsdag och vad beror det på ? 
Jag orkar ju jobba på jobbet liksom, även om jag även där får mina sänkningar med yrseln och det. 

Får fundera lite på denna karamellen. Vi hörs mina vänner :)

Nånting har förändrats!

det tog oss 8 månader..Men äntligen har vi hittat tillbaka till Wow känslan igen! 
 
Jarra och jag har de senaste tre tävlingarna haft ett toppen sammarbete, tyvärr bara med resultat av två Sm pinnar. Det skönaste med det hela är att jag har lagt ner tanken på Sm-pinnar och Sm i växjö. Jag bryr mig helt enkelt inte. 
Jarra och jag behöver lära oss att hitta flyt på banorna, vilket vi just nu har trappat upp ett steg med. Jag har börjat utmana oss med att springa, och ta mera plats på banan. Tyvärr förlorar vi lite tid där, men det är ett sätt som fungerar för oss just nu. 
 
I helgen var hon såå superduktig i ett av loppen, en halvmeter innan fel tunnel ingång vänder hon och tar rätt ihop med mig. Kanske låter konstigt för främlingar att man skulle vara toppen glad för det, 
men jarras och mitt största problem är just den där sekunden där jag tappar henne, det behövs likssom inte mer för att hon ska sitta i fel tunnel ingång eller hinder. Att hon då kopplade på öronen precis innan var så fantastiskt bra känner jag :) Nu hade vi tyvärr redan en femma på gungan och ett rivet hinder så resultaten gjorde det ju egentligen densamma men som tidigare nämt, det är inte det vi fokucerar på. Älskade lilla hund ♥
 
 
 
Söndagen debuterade vårat lag "Skogstokiga" och fy vad duktiga vi är allihopa! när vi väl tar oss runt alla tre så wow va bra vi kommer bli!  Riktigt roligt, :)
Ännu roligare var att jarra nollade 2 lopp, en femma pga rivning där jag stod i vägen och en typical jarra all over the place disk:) det visar för mig lite grann att hon är mogen att lämna 2an och vi är där vi ska i klasserna ♥
 
 
 
Utöver det har lille Mint påbörjat sin träning som Rallylydnadsprojekt hund för en klubbkamrat som utbildar sig till instruktör. Han är faktiskt förvånadsvärt duktig, fast han orkar ju typ bara två kombinationer men dom är han jätte duktig i :D  Men svårt för matte att tänka på allt Anna säger samtidigt som man jobbar med hunden, men det blir ju lättare sen när det lilla djuret kan fot :P :)
 
 
 
Sonic har ju också varit i aktivitet så klart, han knep en Sm pinne i tidaholm han! duktiga lilla pojk ♥
 
 
 
Vi har också tränat agility med Anna och hennes Stina :)
 
 
 
Lille Mint:
 
 
Han är så galet snabb detta djur :P kommer vara svår när vi börjar svänga tror jag, fast han är ju samtidigt känsligare än Jarra :)
 
Lite lydnadsträning har vi hunnit med också :)
 
 
 
 
OCh bacon lever och mår bra :)
 
 
JAg står just nu i valet och kvalet att kastrera Jarra. detta pga av hennes "hormonella fel" som vetrinären tror hon har. ÅTerstår att se vad beslutet blir, men hon ska ju inte lida i alla fall :) HAr ni kastrerat era tikar? hur lång tid tog det innan dom var fit for fight igen så att säga :)?
 
Ha det fint mina vänner :)

RSS 2.0