Helgen med jarra var bara blä. Jag överväger ibland att lägga ner. 

Problemet är att problem inte finns i träning. 

Vi " diskar" oss nästan aldrig på träning heller. 

Jag vet inte hur jag ska beskriva min träning med jarra. 

Det är en känsla av dans, en känsla av lätt styrdhet och tillit, en känsla av lugn i farten. 

Det är troligtvis ingen som fattar vad jag menar med den texten. 

Men det är så de är att köra jarra på träning. 

Ett flyt, en dans som är över innan tankarna uppfattar vägarna.  

Det  finns ingen plan, ingen eftertänksamhet. Det bara flyter.  Vi bara är . 

Jag förstår inte vart mitt självförtroende tar vägen på tävling. 

Eller rättare sagt när vi tävlar individuellt . 

I lag kan vi. Där vågar jag springa. Ösa. Bara köra . 

I klass tre, jag vet inte . Varför kommer hjärnspöken ? 

Jag är inte nervös när jag går in på plan. Jag jagar inte resultat. 

Ändå så är det något negativt som dyker på som en fastkedjad dålig skugga. 

jag har provat så mycket. 

Gått Tävlingspsykologi kurser. Vilket känns mer anpassat till nervösa.  Jag har jobbat på att inte visa besvikelse, vilket hon ändå ser igenom, jag har provat att inte bry mig om resultat. Jag har provat att gå in för att vinna. 

I dags läget ja , faktiskt sen i söndags. Går hjärnan varm med tankar. 

Vi kan ju. 

Jag kan ju lite på henne

Jag kan skicka

Hon fullföljer

Dans

Dans.

Vi är ett. 

Samarbete . 

Det ser så fint ut, det känns så fint. 

Vi är oslagbara. 

"Om" 

Detta jävla om. 

Jarra , du är bäst 💞💞💞💞

Min lilla guldhund Sonic tog sm pinne i helgen. Han hade riktigt bra fart. Tyvärr ingen film på det loppet men på hans andra nollade där tiden inte riktigt räckte för en placering , ska försöka få in det på min youtube :) 

Mint och jag fortsätter vår lydnads träning och rally det går väldigt bra, :) 

Vi hörs mina vänner