Nu när allt börjar lugna sig och sömnen börjar komma i fatt hinner man ju också smälta saker.

 

Annika Aller kursen förra torsdag och fredagen var precis var Jarra och jag behövde, eller nja,vad jag behövde. Jarra kan ju redan! :P

 

När jag gått kurser för förare med kända namn har jag ofta känt att jag inte fått ut så mycket av det, med undantag Kristina Myrefält och Jonas Erlandsson och susanne Karlsson  som är väldigt duktiga instruktörer, men de andra har jag mer känt att jag kanske lika gärna hade kunnat vara utan.

 

Nått litet tips har jag så klart fått med mig,men inget jag kanske egentligen använt mig så mycket av. 

 

Jag förstår nu att skillnaden är att Annika (och övriga) också arbetar med förarens känsla. Roten i problemet, medans de andra mer tränar bara handlingen.

 

Jarra är ju ganska bra grundtränad och kan de flesta bytena därför har jag kanske inte haft så mycket i utbyte av att träna olika svåra kombinationer. Det är inte det som varit vårt problem. 

 

Annika slog väldigt mycket huvudet på spiken!

 

 

En grunläggande regel med att köra JArra :

 

Mjuk men inte Mesig.

 

och precis som i vardagen, hon får inte ta egna beslut, det blir inte bra när hon gör det.

 

Plättlätt, hunden kan inte läsa skyltar, bara jag vet hur banan går.  även om det blir fel och jag visar tex in i  slalom ska hon ta det jag egentligen menade.  För jag har kommandot och jag vägleder henne. 

 

Jag har alltid tänkt typ "hon behöver ju inte veta att det blev fel" men jo, om jag ska till detta hindet då ska hon också det. 

 

Vi tittade också en del på Kf beteendet och det känns som jag fick en bra plan där också.

 

Kort och gått, Visar jag, följer Jarr. ♥

 

HÄr kommer en film från dagarna

 

 

https://www.youtube.com/watch?v=cEna7D_L0Fw

 

 

 

Vi hörs mina vänner :)