Vaknade 5 över 7. Klockan va ställd 11,30 då det är em vecka på jobbet -_-

 

Idag har nog gårdagen börjat flyta in lite.. 

Jarra tog igår sista pinnen i agilityklass 2 och är därmed uppflyttad till klass 3 och möta de bästa i sverige. 

För många andra är det kanske ingen stor grej men för mig är det jätte häftig, att vi lyckades nå dit och kvalificerade att möta dessa duktiga ekipage.

Är så himla stolt över min lilla tjej. 3 år gammal har hon tagit oss till Lydnadseliten, hon har kvalificerat sig 3 gånger om i rallylydnad fortsättning, hon är uppflyttad till apellen och klar för lägre, hon har på detta också tagit oss till agilitytoppen. Hur jäkla Cool är hon inte?? 

 

Hon är utöver det så cool o lugn hemma, Lydig i vardagen och som en skugga vart jag än går. Hon stressar inte upp sig i onödan och är så duktig i både kloklipp och hantering. Hon har ett ägarbehöv av saker men skulle aldrig visa det på annat sätt än lite segande loss eller lite långsamare in i uppletande rutan än vad det går ut ibland. 

 

Vem trodde det för 2 år sedan ?

 

Jag kunde nog inte fått en mer perfekt hund för mig det är jag helt övertygad om. 

 

 

Vi får ju dock inte glömma lillevovven, mitt ljus i vardagen. 

Hans resa har varit längre, men det perspektiv han och hon har gett mig på hunträning är så guldvärd.Det är två helt olika hundar som kräver två helt olika inlärningstekniker. Den ena är väldigt förig, lättarbetad och har mycket motor. Sonic gillar soffmys, sovmorgnar och solsken.

 

Jag får ofta beröm över hur arbetsvillig han är , och jag tror inte många förstår hur mycket arbete det ligger bakom den hund han har blivit idag i träning och tävling. 

Vi har ju börjat tävla lite lydnad, inte med sikte mot toppen, utan för sikte mot skoj! o gud va roligt han haft på planen! och som han charmar domaren det lille monstret.  Det gör inget om vi har dom mest perfekta sättandena .det gör inget om vi inte når upp till första priset. För lilleman är så glad och nöjd och det är det viktigaste. ÄVen han går ju ganska stabilt på banan, och det är sällan han inte tar oss runt nollade. Sen att tiden inte räcker till, vem bryr sig?  Även i rallyn är han så duktig. Vi hade lite problem i början av fortsättningsklassen, i efterhand kan det nog ha berott på värmen, men nu har han de sista två gångerna varit på prispallen med en klassvinst och en tredje placering, och hur coolt är inte det?? 

 

Jag vet att jag är väldigt självkritisk, och att många tror jag jag tvivlar på mig själv. Och ja, det är nog mycket så det är. Jag lever aldrig upp till mina egna förväntningar. Och när vi väl klarar det där första priset, tar den där pinnen osv , ja till och med högst på pallen, så gror tankarna i mitt huvud av vad vi borde gjort bättre, Och ja, det är nog lite sån jag är som person. Sen kan jag ju tillägga att det inte går ut över hundarna. Det är mest jag själv och berra som får höra. Ja och Ulla då förståss.  

 

 

Jag får också ofta höra att jag håller på med mycket, och hur jag hinner orkar och var min glöd kommer ifrån. 

Egentligen tränar jag inte så ofta. Eller ofta kanske, men  sällan långa perioder. Jag prioriterar olika grenar i taget, och agilityn tränar jag inte alls just nu. 

Vi är anmälda till lägre spåret så då ligger fokus där. Idag är en sån dag då mallen sitter o stirrar på mig vid datorn. Jag kallar det vilodag. Sonic ligger i sängen o Jarra sitter som en liten nörd o påtalar min tråkighet. Inte på ett stressat sätt utan mer "klappa mig" sätt. ^^

 

Jag har börjat hitta tillbaka lite till mig, och oss i träningen. Jag har släppt spökena i huvudet, släppt pressen från folk runt kring. Det är nog därför jag vågar blogga lite igen. Ibland blir det lite för mycket när man skriver ut saker, man skapar sig en omedveten press genom att vara så öppen och offentlig 

 

 

Dagsläget idag ser lite ut att vi har några tävlingar planerade . Och jag kommer i alla fall fram tills 20 sept stanna i tvåan agility. 

 

Jag har också två lydnads treor anmälda. ( jag vill ha lp 3)

 

Så lite är det på gång :) 

 

Här är en bild från gårdagen