Idag har jag tittat på filmen jag redigerade igår från A1 kursen. Jag har kört den sådär långsamt så man verkligen kan se hur jag styr henne i min handling. Och jag blir så ruskigt stolt. Jag blir så stolt över hur hon fokucerar, hur hon lyder, hur hon håller ihop, hur känslig hon, hur lydig hon är och för den individ hon har blivit. 

 

Jag kan inte annat än tänka tillbaka till dåtid och till nutid. 

Folk tycker nog jag är konstig som är  känslig för det här med lösa hundar runt omkring eller känslig för att människor går rakt mot oss och liknande. Det sitter i ryggmärgen på mig. Att Jarra beter sig är ingenting som är självklart, och hon är en hund som hade blivit väldigt okontrollerbar i felaktiga händer.  Jag talar alltid om för folk hur hon är, just för att jag vill inte få massa kommentarer bakom min rygg ifall hon skulle skrämma någon. Och för att dom skall ta avstånd till oss, för Jarras skull. Hon gillar inte närgångna människor, har aldrig gjort och lär aldrig göra. JAg kan leva med det.För hon är en familjemedlem och jag älskar henne av hela mitt hjärta. 

 

Jag är stolt över hur hon skött sig, och jag blir nästan tårögd när jag kollar från filmen i helgen. Hon läser mig så fantastisk bra, hon har full koll på mig och mina signaler. Vid de dubbla blindbyterna älskar jag hur jag ser att hon först riktar upp sig, för att sedan vid andra bytet notera min riktningsändring. SEn att hon är lite långsprungen är en annan femma.. jag tycker hon sköter sina svängar bra.. Om bara jag visar rätt. OCh den kraften hon har i sin kropp, den är bara fantastisk. 

 

Här kommer i alla fall filmen. Filmen på min älskade hund. 

 

 

 

Ha en bra vecka mina vänner :)