Jag har ju valt att inte skriva kring jarras mt. Detta pga att jag tog åt mig jäkligt hårt av det som sades .
Jarra fick avbryta pga att sin reservation. De kunde inte garantera för sina figgar att hon inte skulle bita. De sade också att hon är en potentiellt farlig hund.
Jag vet inte vilka åsikter som florerar kring det här, då det var klubbkamrater där och tittade. Som tydligen hade talat om detta.
Jag vet inte vad som sagts.
Men vissa saker gör mig ont, att höra att min hund, min ängel skulle vara farlig, det är förvisso sant, förvisso fel.
Jag tycker mig ha så pass god kännedom om både mig själv och min hund att jag har kunskap nog att veta att jarra aldrig, och då menar jag aldrig kommer att bita.
Hur jag kan veta det ?
För att jag har koll på min hund. Jag tar ansvar för henne. Jag har inte utsatt henne för situationer hon har behövt göra det.
Och det är det som visades på mt.
Jag har låtit jarra nosa av folk, sen har jag påkallat hennes uppmärksamhet för jag har satt den gränsen för hennes sociala bit.
Hos veterinären har hon stått som en pärla, och i många situationer har jag känt att folk tycker jag överdriver när jag sagt hon är reserverad, detta har jag ju på sätt och vis fått ett kvitto på.
Och det gör mig inget. Det påverkar inte vår vardag. Det är samma hund. Samma hund jag jobbat så hårt med, samma hund som gett mig så mycket skratt och glädje, men samtidigt så mycket sorg och konstiga känslor.
Folk får gärna snacka och spekulera. Det rör mig inte ryggan. Jag vet att det finns folk som inte glädjs med mig när det går bra och jag kan ta det. Men det gör mig ändå lite sorgsen när en testledare säger till mig följande:
Jag har en hund som är som din, hon gjorde ett toppen Mh, men jag skulle aldrig utsätta henne för det här.
Då tar jag väldigt illa upp. För det är sån jag är. Jag lyssnar på det negativa, jag tar hårt av kritik. Och det är det som också skapar motivationen hos mig. Det stärker mig.
Jag har i privata livet upplevt mycket, många saker som fått mig att förr ta åt mig väldigt mycket. Jag har stridigt mycket i många år. Efter att ha tagit skit väldigt länge har jag valt att inte tilltala de som skapar konflikter . Jag har tagit avstånd. Så gott det går.
Därför är jag nu kluven. Vilka finns där egentligen? Vilka ska jag fortsätta lämna energi åt ? Det finns ställen jag hela tiden har en gnagare känsla på, jag önskar det inte vore så. Men så är det. Och det byggs alltid på, hela tiden, och ja, det är väl därför jag valt att försvinna från tex fb och vissa andra ställen.
Konstiga tankar en söndagskväll.
Men det är frågor som gått i mitt huvud ett tag nu,
Hur många glädjs egentligen åt en på riktigt ?
Ha det bra mina vänner :)
