Ja som rubriken lyder, är det inte lite så det är ?

 

Sedan Jönköping har jag ransakat mig själv hundra tals gånger, funderat analyserat. Vad händer, vad gör jag, ,varför blir det så här? 

 

 

I Jönköping gick jag tre gånger av banan med Jarra. 1a gången förstod hon inte det var mer "jaha okej", andra gången fattade hon, nånting stämmer inte. 3je gången fick hon skulden för min dåliga handling. 

Kort och gott, det blev för mycket för mig och jag tog ut det över henne. Jag gick av banan med henne. i kort koppel. Sen gick vi till apellplanen, kastade boll och pussade henne lite på magen.  Förvånad över min egna reaktion på  loppet. Jag är inte den matten. Jag vill inte vara den matten.

 

 

Hon höll i vanlig ordning på att slå ihjäl sig på balansen pga sin hastighet. Jag pratade med domaren efter, frågade om hon kunde se anledningen. Och ja, det är som jag trott. hon springer fortare än vad hon klarar av. 

 

Jag fick tipset att börja om, ta på henne koppel och gå igen. 

Jag har sett Marlene köra och hon har ett okej kommando på både upp och nerfart. Detta har jag också börjat träna nu. för att få bort fokus från att springa till nedfartens kf så fort vi kan så får hon fokus på att först stanna på nedfarten.  3 dagar har vi tränat och det känns faktiskt som hon köpter det väldigt bra.  Jag är hård när hon trampar över (första gångerna hade jag koppel)  Jag säger till henne på skarpen om hon skippar och hon får belöning ibland direkt efter trampet och ibland efter balansen. jag kommer nog ganska snabbt övergå till att ge gotta eller något pga jag inte vill hon ska hoppa av som nu då när hon får bollen :)

 

ja det andra då..det jobbiga kapitlet som ger mig en känsla av maktlöshet. .. DEt känns rätt bra just nu faktiskt. det tog bara 5dagars funderingar.. Jag tränar för sällan. Inte konstigt, ta bara denna vecka där jag haft kurs både måndag, tisdag onsdag (jag själv går kurs) och igår torsdag.  När ska man orka likssom? 

Jag har smygtränat så klart, innan kursen. hon behöver det. vi behöver det. vi behöver hitta varandra igen. komma i rätt rytm. 

 

Jag var o tränade för susanne i onsdags. vi kom fram till att jag ska börja privat träna för henne. Jag känner mig lite komplicerad på kursen. Jarra är oftast den som sticker ut, den som får köra andra banor, jag får springa fortare och har inte krav på att hinna som de andra. detta är så klart posetiva kommentarer, 

Hon sa som så många andra, din hund är fruktansvärt snabb och kommer gå långt, men hon är väldigt svår och jag ser att du inte är glad just nu. 

 

Och ja det är väl så jag känner, Jarras och min träning har gått överstyr. inte så hon stressar eller är frustrerad, bara det att sammarbetet är borta. agility är inte att köra en bana, agility är att hinna ta så många hinder vi förmår. typ. 

 

Jag har provat "tystillity" dvs jag håller truten när vi kör, jag kommerförsöka uppehålla det. hon dämpas då eller dämpas gör hon inte men hon tagagr inte mer i alla fall. :)

 

Summan av kardemumman blir oavsett att jag inte kommer att hålla mera kurser. Dels för min egna skull, mina egna hundar och bristen på fritid. Men även det faktum  att jag själv får betala bensin och ja en hel del annat som jag inte vill skriva i bloggen eller känner att jag öht vill dela med mig av. Hur som så kommer jag att byta klubb och börja träna i nybro, dels för de goa folket som är där och även för att det alltid står en kombination ute samt att deras hinderpark är bra mkt säkrare. Jag har ju inte heller mycket längre till nybro :)  Givetvis är det tråkigt då det finns flera som jag gillar väldigt mkt men jag måste vidareutveckla mig och det kan jag inte göra på en klubb som bromsar upp den gren jag är aktivast i tyvärr. 

 

Jag har alltid velat stäva efter en frihetskänsla och jag ogillar regler. Troligtvis är det ett arv från min far, men att vara bunden så som jag är gör mig konstant trött. ( sen kan det ju så klart bero på att jag inte hinner sova ;) ) Jag längtar efter att få åka till en klubb o träna hund igen ni vet, utan att behöva bekymra mig för att bli "störd" eller vad man ska kalla det med frågor eller påminnande. Det var så länge sen jag tränade avslappnad på en klubb.. 

I måndags blev jag faktiskt lite sur när jag står och tränar kontaktfält på en klubb varpå en kommer och frågar om jag vill klippa gräset i sommar, varpå jag då svarar att nej jag kommer inte att vara aktiv på klubben när mina kurser är slut varpå hon säger nehe och går där i från. 

Det är nästan lite förolämpande när jag flertalet gånger dvs minst 1 gång i månaden klippte på klubben förra året utan en krona i ersättning av bensin och så får man ett sånt bemötande, det borde väl räcka med att jag hållt 3 kurser nu under våren?

 

Menmen bort med det trista, jag vill inte ha sånt i mitt liv. :)

 

Idag har vi pysslat lite med växterna :D